Den kände cellisten Pau Casals, som levde i exil i Frankrike i mitten av 1940-talet, hjälpte spanska republikanska familjer samtidigt som han undvek Gestapo. Efter andra världskriget, när hans hopp om Francos fall inte uppfylldes, svor han tystnad. Övertalad av en student och andra musiker organiserade han en Bachfestival 1950 - en musikalisk protestakt fylld av mod och övertygelse.